Spica är valpen som stormade in i mitt liv med buller och bång när jag inte alls planerade att utöka flocken. Hennes föräldrar, Ia (Aikas halvsyster och kusin) och Likör har alla de egenskaper jag värdesätter högst och frestelsen att ta en valp efter den kombinationen blev till slut för stor.

Den valp jag fastnade för i syskonskaran var bruden som redan som pyttebebis gick under beteckningarna "Divan" och "Bitchen". Attityden har hållit i sig och hennes starka tro på sin egen fullkomlighet gör henne smått dumdristig i vissa lägen och inte alltid helt charmig eller lätt att ha att göra med.

Spica har hittills visat sig vara en tuff brud med skinn på näsan, ett självständigt inre och en dröm om att ta över världen. Hon har ännu lite svårt att fokusera tankarna under träning men älskar både allt ätbart och alla grejer hon kan bära och slita i. Att jobba med nosen visar hon stort intresse för och förhoppningen är förstås en riktigt bra brukshund. Dessutom är hon världens goaste lilla värmekudde att luta kinden mot.

Spica har jag på halvfoder åt Grejaskogens kennel.